Ordet damidrott avser kvinnor som idrottar regelmässigt och då i en egen klass – ”damklass”. Från första början var det endast män från alla kulturer som idrottade. Damernas idrottande har alltid varit begränsat till endast ett fåtal grenar och idrotter och som kräver lika mycket fysiskt. När kvinnor började idrotta var det ridning, gymnastik, simning, tennis, skidsport och sportskytte som gällde. Senare fick de även börja med olika bollsporter som: bordtennis, basket, volleyboll och handboll och i friidrottens alla grenar.
Historia
Damer fick överhuvudtaget inte medverka i antikens olympiska spel, de fick istället tävla i Heraiaspelen som var en idrottstävling i antikens Grekland som upprätthölls till gudinnan Heras anseende. Den första tävling hölls i Olympia och dess anläggning redan 700 f.Kr.
När damer fick börja tävla
Första gången ett svenskt mästerskap gick av stapeln där kvinnor fick delta i var i Lidköping 1927 och 1928 när det var OS i Amsterdam fick kvinnor vara med och tävla i friidrott. År 1938 hölls de första europamästerskapen i friidrott för damer men då fick de inte tävla med herrarna. Det var först 1983 vid världsmästerskapet i friidrott som gick i Helsingfors som damer och herrar fick tävla tillsammans! Efter det har äntligen sporten blivit jämställd och numera är det precis lika vanligt att kvinnor tävlar i samma sporter som männen. Det finns dock en skillnad och det är att kvinnor tävlar i sjukamp medan männen tävlar i tiokamp. I längdskidåkning finns det också skillnader i herr- och damloppen när det gäller olika distanslängder.
Så sent som under 1970-talet fick damidrotten sitt genombrott och den blev organiserad. Det var först och främst i fotboll och bandy som då fick de största genombrotten, inte bara i Sverige utan i hela världen. Äntligen började samhällen utvecklas mot jämställdhet inom idrotten. I slutet av 1980-talet fick kvinnorna även börja tävla i de mer fysiskt krävande sporter som exempelvis ishockey, rugby och boxning.